James Nottingham BETT2015

Jag tänkte återkoppla från BETT där vi fick lyssna på James Nottinghams föreläsning: Mindset for success.
Lite kort om James innan jag går in på föreläsningen. James Nottingham är lärare i grunden och har arbetat i åldrarna 3-18 år. Han har nu eget företag där han bland annat föreläser och konsulterar hur man bäst undervisar och hur eleverna tar in vår information. Han stödjer sina föreläsningar på forskning och eget praktiserande och är i England omtalad för sitt sätt att tänka framåt.

Denna bild la James upp först:

image

Ta en tid att reflektera kring den.

James började tidigt i sin föreläsning att beskriva hur han åkt på en vinkurs och att han inte kunde något om vin innan. Han fick göra ett test om viner och fick bra poäng. När han sedan fick ta del av allas poäng på kursen hade han hamnat i botten, hans resultat var inte lika bra som de övriga på kursen fast han innan var stolt över sin poäng. Han låg i botten, några i mitten och några hade toppresultat. Så här är det i skolan också. På prov så finns det olika nivåer och så länge man delar in resultat i en bättre, medel och lägre nivå så har man delat in människor i elit, medel och svagt begåvade. Vad händer med en elevs självkänsla och/eller självförtroende?

Application= Value * Expectation
Ämnet som eleverna ska lära sig och elevernas värderingar av sin egna förmåga och av ämnet är multiplicerade med deras förväntningar. Ett exempel är om ämnet är NO och vi ska prata om rymden. Eleverna värderar detta som roligt och spännande och förväntar sig att få svar på frågor de ännu inte fått svar på men funderar massor på. Om vi som pedagoger bara tar till oss deras värderingar (det roliga och spännande) och inte deras förväntningar (allt de vill få svar på) är vi ute på hal is. Vi pedagoger måste stötta eleverna när de stöter på problem för att bibehålla deras förväntningar och värderingar.

I Sverige fokuserar vi alldeles för mycket på Pisa och inte på skolan, individen eller en verksamhet. Vi måste sluta att jämföra oss med andra och istället fokusera på utvecklingen. Det är inget fel med att se över resultaten men det är när vi jämför oss i elit, medel och svag som det blir problem. Tidningarna skriver ofta ner Sveriges skolor och hur låga poäng vi har istället för att höja skolorna när de utvecklas och sprida den positiva utvecklingen. Hur vet vi att de så kallade högre skolorna utvecklas? Alltför mycket fokus går till att jämföra istället för att fokusera på utveckling.

Försvåra uppgifter till de elever som tycker saker är lätta och uppmuntra de elever som har det svårt. Individanpassning är viktigt.

Här kommer en bild på fixad och growth mindset som beskriver detta mycket bra:

image

Alla tänker enligt detta i olika situationer, de är inte statiska. Det är likadant för eleverna.

Vi pedagoger är besatta av att dela in elever i fack.

image

Förr trodde man att var man väldigt duktig på sång så kunde men inte bli bättre på matte eftersom du bara hade intelligens tillräckligt för sång. Idag vet vi att så inte är fallet. Du kan ha flera talanger/intelligenser samtidigt. Det är heller ingenting fel med massor av intelligens/talanger men det beror på om du använder intelligensen i ett fixed eller growth mindset. Det är viktigt att eleverna får gå ur sin trygghetszon (och även för oss vuxna).

Många talar om för eleverna hur smarta och duktiga de är istället för att tala om att det var ett smart uttalande, bra läst, god samtalsförmåga, duktig på empati och så vidare. Vi talar oftast om vad barnen är istället för vad de gör bra. När vi talar om vad de är så växer ett högmod och de slutar antingen försöka eller anstränga sig.
Det är samma sak som att det är skillnad på att säga att någon är sexistisk/rasistisk eller att säga att det var en sexistisk/rasistisk sak att säga. När vi låter bli att tala om vad eleven är så har eleven större benägenhet att ställa fler frågor.

Den här bilden stöttar Gibbons cirkelmodell tycker jag (egen anmärkning).

image

Här kommer fler bilder från James föreläsning:

image image image

 

En egen reflekterande fråga är:
Hur mycket låter vi resultaten styra elevernas eller våra egna prestationer istället för att stötta och bygga upp en egen tro på sig själv inifrån?

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*