Besök hos Visättraskolans förskoleklass del 1

Jag har den fantastiska förmånen att få besöka olika klasser i mitt språkutvecklingsuppdrag. Just idag vill jag lyfta vår ena förskoleklass och deras arbete.

Jag smög in till vår ena förskoleklass och satte mig stilla i ett hörn. Eleverna samlades och delades in i två grupper i olika delar av klassrummet med en förskolepedagog i den ena hörnan och en förskolepedagog i den andra. De skulle gemensamt arbeta med bokstaven E fast på olika sätt. Här förvänta jag mig att det skulle bli rörigt, det är ju trots allt över 20 barn i ett och samma klassrum men uppdelat. Ack så fel jag hade! Det var en behaglig arbetsro och även när båda pedagogerna hade två olika genomgångar. Magiskt!

I grupp ett samtalade de om E och vad som börjar på E. Därefter plockade eleverna fram häften med övningar till E. De skulle bland annat måla. Under tiden de målade möjliggjorde pedagogen utrymme för eleverna att samtala och prata. En elev sa:
– Vad är en ål?
– Det är en orm i vatten ungefär, svara en annan elev.
– Jaha men den är mjukare?
– Ja.
En annan elev lyfter något annat intressant:
– Fåle är en häst.
Pedagogen försökte reda ut vad hen menade och hur hen kom på detta. Till slut frågade pedagogen:
– Är det luciasången du tänker på?
Eleven nickade och sa: Ja.
– Fålar fem? frågade pedagogen.
– Ja det betyder hästar, fem hästar, sa eleven.
Ytterligare en elev förklarade något för en kompis på sitt modersmål, pedagogen lyfte detta som något positivt och frågade ifall eleven vill berätta på svenska vad hen sagt. Eleven skakade på huvudet och kände inte för det just då men möjligheten fanns och gavs.
Vilken otroligt bra användning av språket och vilken god stöttning av pedagogen! Detta kunde även diskuteras i låg samtalston utan att störa den andra gruppen. Eleverna lärde sig nya ord och begrepp och fick även förklara för varandra som i ett socio-kulturellt perspektiv samt använda sitt modersmål som hjälp.

Den andra pedagogen läste och pratade om en bok som handlade om ett djur på E. Pedagogen uppmärksammade eleverna på var E fanns, i början, mitten eller slutet. Detta var en utmaning för eleverna rent språkligt men pedagogen gav ledtrådar, uppmuntrade, repeterade och vägledde. Till slut kom eleverna fram till att bokstaven E fanns som nummer två och fyra, dock sa eleverna detta med korrekta ordningstalsord såsom andra och fjärde. Detta uppmärksammades positivt av pedagogen. Därefter fick eleverna sätta sig i mindre grupper och arbeta med ett häfte som hade olika övningar på E. Eleverna småpratade med låg volym hela tiden. Det fanns en aktiv interaktion och tydligt ledarskap från pedagogen i syfte att vägledda eleverna framåt. Eleverna fick även här öva sig på att komma på svaret i ett socio-kulturellt sammanhang men här i en diskussion tillsammans i helgrupp fokuserat på en gemensam fokuseringspunkt.

Ur ett språkutvecklingsperspektiv var ämnesorden anpassade efter elevernas ålder och undervisningsnivå. Ämnesorden knöts till elevernas egna, tidigare erfarenheter och så även nya ord och begrepp. Eleverna hade material för att öva in sina ämneskunskaper, i det här fallet bokstaven E och hade både bildstöd, text och pedagogen till hjälp. Det muntliga språket var anpassat till elevernas språknivå och det gavs goda möjligheter till interaktion både mellan lärare-elev och elev-elev. Dessutom fick eleverna möjligheter att använda sitt modersmål för att förklara något på svenska mellan eleverna. Pedagogerna fanns till hands och stöttade och gav positiv återkoppling konstant. Pedagogerna utmanade även eleverna kognitivt.

Tack FB och vilket språkutvecklande arbete ni gör!

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*